Att jag kunnat undgå Paul Auster, en författare som kan skriva en hel roman om ett tomt rum och få det att bli intressant, är och förblir ett mysterium. Just nu är jag uppslukad av Illusionernas bok som rymmer denna fullkomligt briljanta text:
"Sedan plockade hon upp en rock till och kastade den också på sängen. Så där fortsatte hon, och för varje gång som hon dängde en ny rock på sängen avbröt hon sig mitt i en mening. Rockarna blev till skiljetecken - plötsliga tankstreck, brådstörtade ellipser, häftiga utropstecken - och vart och ett av dem bröt hennes tal som en yxa".
Att leka med orden är en konst som Auster behärskar ut i fingertopparna. Därför är det en ren njutning att läsa hans texter.