En stjärnklar kväll när vinden viner om knuten får mig tänka på Björkagård sisådär runt 1990. Jag och pappa på väg ner till fåren för att ge dem mat. Himlen ser ut som en sammetsduk överröst med små glittrande diamanter. Jag är ganska dålig på stjärnbilder. Fast några kan jag. På slutet av vägen nästan nere vid ån ligger ladugården. Full med hungriga får. Hö och havre ska det vara. Fast havren är godast. Ibland händer det att jag tar några korn och gnager på själv. Havren är godast. Nu när jag bor i stan kan jag sakna en stjärnklar himmel. För den som bara sett en stjärnhimmel inne stan vet inte vad den pratar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar